svängigt så in i bänken
Jag var, för den som har missat det, på FIBES OH FIBES på storan i Götet igår....
Vilken skön spelning det bjöds på!
Jag skulle lätt kunna säga att det var en av det bättre spelningarna jag har varit på.
Det var sommar i luften, folk drack öl på baksidan, jeansjackor, uppkavlade chinos, vita tygskor, snygga frisyerer, (ja Götet kan var ett av ställen i sverige som man har snyggast haircuts i), härliga kläninngar och sen sjukt sjukt sväning musik. Det fanns inte en enda del i spelningen som inte kändes 100 gött ös.
Något jag alltid har diggat sedan jag såg Fibes första gången, det var på lilla svettiga tonårsMiC här i VBG, är att de har sådan grace, va det ordet nu betyder, men det jag menar är att de har en sjukt najs stil. Det känns gammaldags, nytt, classy, sväningt och ruggit ruggit "sväng på rumpan vänligt".
Första gången jag såg dem var Christian klädd i jeans från topp till tå, jeansskjorta och tighta tighta jeans.
Nu var det andra bullar, uppvikta marinblå chinos, herrskor, vit skjorta, sjal i halsen och en trenchcoat.
Resten av bandet hade synkade kläder iform av en mysig stor stickad tröja, snyggt, men skulle heller kanske sett något svalare, det var nästan så man trodde att edvin skulle smälta bort under allt skägg, långa håret och så denna mysiga "sitta ute på en klippa vid en lägereld tröja"
Bra jobbat och sjukt stort tack för en finfin tisdag kväll, bilderna kommer inom några timmar.
Håll tillgodo med GPs recension:
Bild: Konrad Cronsioe Sångaren Christian Olsson kan konsten att rycka tag i sin publik.
Publik: 200, slutsålt.
Bäst: Den råa glädjen bandet utstrålar.
Sämst: Bandets energi kommer inte riktigt till sin rätt på en så liten scen.
Intima spelningar med bra band på små klubbar brukar vara en garanti för att ord som "legendarisk" ska göra sig påminda. Fibes, Oh Fibes på Storans klubbscen gör ett mycket bra försök, men deras enormt utåtriktade soulpop når tyvärr inte hela vägen fram till femman. Med det sagt så är det ändå bara att konstatera att de är ett av landets mest potenta liveband. Sångaren Christian Olsson gör verkligen skäl för titeln frontman när han med pärlsvetten i pannan öser ur sig soul och sliter åt sig uppmärksamheten från publiken med sin blotta scennärvaro. Resten av det fem man starka bandet gör även de sitt bästa för att ösa på ordentligt på den lilla, lilla scenen.
Detta är lite av en testspelning för bandets nya material, som verkligen håller måttet med de från förra skivan Emotional. Enda svagheten, om man nu kan kalla den det, är att det är jämnbra utan att någonting sticker ut. Lägstanivån är visserligen fruktansvärt hög, men jag villa ha lite mer dynamik för att det ska nå ända till toppen. Men när trombonen plockas fram i slutet av spelningen för LA girls, då är det bra på riktigt.
Hade den här spelningen varit på Stora scenen en lördagkväll med en halvtimma längre set, då hade hela Bältesspännarparken vibrerat. Innan sista låten ursäktar sig Christoffer Olsson och säger att vi ska få en riktig releasefest senare. Det ser vi fram emot.
Vilken skön spelning det bjöds på!
Jag skulle lätt kunna säga att det var en av det bättre spelningarna jag har varit på.
Det var sommar i luften, folk drack öl på baksidan, jeansjackor, uppkavlade chinos, vita tygskor, snygga frisyerer, (ja Götet kan var ett av ställen i sverige som man har snyggast haircuts i), härliga kläninngar och sen sjukt sjukt sväning musik. Det fanns inte en enda del i spelningen som inte kändes 100 gött ös.
Något jag alltid har diggat sedan jag såg Fibes första gången, det var på lilla svettiga tonårsMiC här i VBG, är att de har sådan grace, va det ordet nu betyder, men det jag menar är att de har en sjukt najs stil. Det känns gammaldags, nytt, classy, sväningt och ruggit ruggit "sväng på rumpan vänligt".
Första gången jag såg dem var Christian klädd i jeans från topp till tå, jeansskjorta och tighta tighta jeans.
Nu var det andra bullar, uppvikta marinblå chinos, herrskor, vit skjorta, sjal i halsen och en trenchcoat.
Resten av bandet hade synkade kläder iform av en mysig stor stickad tröja, snyggt, men skulle heller kanske sett något svalare, det var nästan så man trodde att edvin skulle smälta bort under allt skägg, långa håret och så denna mysiga "sitta ute på en klippa vid en lägereld tröja"
Bra jobbat och sjukt stort tack för en finfin tisdag kväll, bilderna kommer inom några timmar.
Håll tillgodo med GPs recension:
Bild: Konrad Cronsioe Sångaren Christian Olsson kan konsten att rycka tag i sin publik.
Oh Fibes, vilket ös!
Fibes, Oh Fibes!
Storans klubbscen, tisdag SoulpopPublik: 200, slutsålt.
Bäst: Den råa glädjen bandet utstrålar.
Sämst: Bandets energi kommer inte riktigt till sin rätt på en så liten scen.
Intima spelningar med bra band på små klubbar brukar vara en garanti för att ord som "legendarisk" ska göra sig påminda. Fibes, Oh Fibes på Storans klubbscen gör ett mycket bra försök, men deras enormt utåtriktade soulpop når tyvärr inte hela vägen fram till femman. Med det sagt så är det ändå bara att konstatera att de är ett av landets mest potenta liveband. Sångaren Christian Olsson gör verkligen skäl för titeln frontman när han med pärlsvetten i pannan öser ur sig soul och sliter åt sig uppmärksamheten från publiken med sin blotta scennärvaro. Resten av det fem man starka bandet gör även de sitt bästa för att ösa på ordentligt på den lilla, lilla scenen.
Detta är lite av en testspelning för bandets nya material, som verkligen håller måttet med de från förra skivan Emotional. Enda svagheten, om man nu kan kalla den det, är att det är jämnbra utan att någonting sticker ut. Lägstanivån är visserligen fruktansvärt hög, men jag villa ha lite mer dynamik för att det ska nå ända till toppen. Men när trombonen plockas fram i slutet av spelningen för LA girls, då är det bra på riktigt.
Hade den här spelningen varit på Stora scenen en lördagkväll med en halvtimma längre set, då hade hela Bältesspännarparken vibrerat. Innan sista låten ursäktar sig Christoffer Olsson och säger att vi ska få en riktig releasefest senare. Det ser vi fram emot.
Kommentarer
Postat av: Anna
åhh fy fasen! jag vill också!! fasen va ballt!
Trackback
