HÅKAN hellström

Igår kväll stod jag och massa massa andra människor i den fina septemberluften"syrgasmasken"enligt Håkan och lyssnade på finfin musik i dryga timman.


Bild: Erik Abel

Håkan bjuder på känslochocker

Håkan Hellström har lyckats med något som är få förunnat. Han är profet. I sin hemstad.
KOSNERT

HÅKAN HELLSTRÖM

Turnépremiär, Liseberg, fredag Publik: 17 000.
Bäst: Känslochockerna.
Sämst: Jag kan faktiskt inte komma på nåt.
Jag tror att klockan är i det närmaste nio när den nöjespark vi känner som Liseberg fullkomligt exploderar. Den gör det till tonerna av stadens store son som sjunger sin allra mest populära sång om sin stad. Känn ingen sorg, Göteborg och det är alldeles, alldeles galet.
Det brukar ju sägas att det inte går att bli profet i sin egen hemstad och i de allra flesta fall stämmer det. Många Göteborgs-band kan vittna om en klart sämre respons på hemmaplan än i resten av Sverige eller världen.
Alltför många jantelagsdrivna hobbytyckare i publiken brukar ha den effekten. Men som med alla regler finns det undantag och när det gäller just det här så blir undantagen oerhört häftiga. Det finns en fantastisk
Youtube-video från Glasvegas återkomst till Glasgow och allsången på Daddys gone är så öronbedövande att bandet måste sluta spela. När jag ser det tänker jag på Känn ingen sorg för mig, Göteborg i Scandinavium i
april. Där och då, när en hel stad omslöt sin store son med så oändligt mycket kärlek, var det det i särklass mäktigaste jag sett och hört på säkert tio år. Den konserten, tillsammans med en formidabel uppvisning på
Way out west, lägger naturligtvis ribban på en helt egen och nästan omöjlig nivå när Håkan Hellström och hans band ska inleda sin höstturné på ett nära på sanslöst packat Liseberg. Och tro det eller ej, jag måste
faktiskt nypa mig själv ganska hårt i armen ibland, men Håkan lyckas med konststycket att fullständigt känslochocka sönder även Liseberg. Med hjärtat bankande stenhårt en halvmeter utanför bröstet ger han oss 100 minuter kärlek och när alla går hem efter Vi två, 17 år sitter fånleendet som fastklistrat på nära på samtliga 17 000. Det beror naturligtvis på många saker, men i kväll är nog den främsta anledningen Håkan och hans
sång. Han hörs kristallklart, alla ord, betoningar, fräs och rop går fram och han svarar upp på ansvaret genom att leverera den bästa och mest inlevelserika sånginsats han någonsin gjort. Det är gråten i halsen och
total närvaro och självförtroende i en fantastisk kombination. Bandet, detta nuförtiden självsvängande kraftpaket, sviker såklart inte heller och från inledande livsresan Tro och tvivel via en westernosande Magiskt men tragiskt till en vild Klubbland och förkrossande Gårdakvarnar och skit fortsätter det med vintage Håkan i En vän med en bil för att landa i extranummer som Rocknroll blåa ögon igen och Kom igen, Lena och jag tror
banne mig att det inte finns en svag punkt under hela kvällen.
Gissa vem som ska sova med sina Håkan-biljetter till Vega i Köpenhamn, mina för tillfället käraste ägodelar, under kudden i natt?

Daniel Claeson


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0