elin.e

Michaela Forni är en bloggerska jag har följt i flera flera år. Hon är fantastiskt bra på att skriva texter om kärlek och nu ska hon äntligen komma ut med en liten samling av hennes texter i form av en bok. Jag jublar och kommer defenitivt skaffa mej den.

(jag vet tyvärr inte varifrån bilden kommer)

"Det är läskigt hur snabbt och mycket människor lämnar avtryck i ens liv. Folk undrar varför jag inte släpper in fler, vågar, satsar, provar. Men det är för att om man gör de finns de över-jävla-allt sen tills den dag jag tuppar av och dör. Eller i alla fall under en mycket lång tid framöver. Människor lämnar alldeles för mycket avtryck. Jag är alldeles för uppmärksam på detaljer och de här detaljerna förföljer mig långt efter att personen är borta. Hur ska man orka gå på dejt med en söt kille som det kan bli någonting med när man sen, efter att det gått åt helvete, tänker på just honom varje gång man käkar middag på den restaurangen. Och fan, det är ju min favoritrestaurang och nu kommer jag för all framtid att associera den till den killen jag var på dejt med där en gång för länge sedan, som åt carpaccio och fick en fettfläck på skjortan av lite olivolja.
Det är alla detaljer man associerar till personer som gör att det blir jobbigt att släppa folk nära. För om de försvinner sedan, så finns så mycket av dem ändå alltid kvar. Och jag tycker att det är en sorglig känsla.
Så fort jag ser en spinkig kille ta en shot för mycket tänker jag på när han gjorde det och hur jag ogillade hans aggressivitet efter den. Varje gång en låt med journey kommer på minns jag när han spelade upp den för mig och liksom sken upp, det blev vår favoritlåt. Men varje gång vi spelade den tänkte jag på Sopranos, och hur hans händer blev fuktiga av nervositet när vi tittade på det sista avsnittet. Varje gång jag ser en tjej med stora lockar tänker jag på en gammal bästa vän och hur hennes korkskruvar liksom gungade när hon skrattade. Varje gång jag hör With Every heartbeat av Robyn tänker jag på hur jag bröt ihop till samma låt på Berns förra sommaren, grät hysteriskt över uppvaknandet att det faktiskt var slut mellan han och mig. När jag ser någon gå förbi på stan i ett par haremsbyxor tänker jag på en vän jag var så nära för några år sedan men som försvann, hon vet nog inte hur mycket jag saknar henne. Varje gång jag känner doften av en gammal Carolina Herrera-parfym minns jag hur han doftade bakom öronen och i nacken. Varje gång jag ser ett studentflak minns jag hur jag stod på ett annat och hånglade som besatt.
Människor som inte längre finns kvar i mitt liv. Som inte längre finns att ta på. Men ändå blir jag alltid påmind om dem och om det faktum att de inte finns kvar i mitt liv. Det är sorgligt. Och det är varför man inte alltid orkar släppa in och hälsa välkommen." michaela forni