ebba grön del 2
Jag har många många minnen till Ebba Grön.
Det första fick jag väl när jag gick i sjätte klass, det var en snubbe i klassen som hade koll på Ebba Grön och en annan som hade noll koll.
Killen med koll "gillar du ebba grön?"
Killen med noll koll "Aaaa fan hon är snygg"
Det var mitt första minne
Det var väl i slutet av sjuan början av åttan som jag blev totalt nergeggad i just Ebba Grön, men famförallt THÅSTRÖM.
Jag lyssnade på allt, allt allt som jag kunde komma åt.
Jag kollade på filmer.
Jag stoppade i Ebba skiva efter Ebba skiva i min cd freestyle.
Jag hade svarta manchester brallor, fjällräven väska, kulhalsband och trasselhår och converse.
Färgerna gick i svart och rött och vitt.
Thåström Thåström, i ärlighetens namn sket jag ganska mycket i resten av bandet.
Thåström fanns i min plånbok, i min stereo, i min väska i form av ett häfte jag arbetade ihop( det finns kvar), i min cd freestyle och i mitt hjärta. Det är sant!
Men som sagt, det började med Ebba, vidare till Imperiet och slutar vid Thåström.
En ganska logisk ordning!
Imperiet perioden var inte alls lika intensiv som Ebba och Thåström,varför vet jag inte.
Thåström perioden blev däremot jävligt intensiv.
Som jag skrev förut som var han med överallt.
Men under den mest intensiva perioden fick jag även möjlighet att SE honom, SE Thåström!
Han, Kent och Hellacopters spelade på kalasturnen 2002, (shiiiit va längesedan!!)
Jag var där!
Jag såg Thåström.
Jag var 14 bast.
Jag kunde varenda låttext utantill.
Jag hade nitbälte och rufsigt hår.
( det låter som ett nutidens emo kids, jag lovar så var det inte!)
Jag var lycklig.
Jag var ta mej fan lyckligast i världen då.
Men mina vänner som jag hade tvingat med mej, var väl sisådär imponerade,
de var mer inne på Kent. Men Kent ska jag inte skriva om i detta inlägget, eller i något inlägg!
Well well, jag kan bara inte fatta att det gått 6 år...det är ju sjukt, det är längesedan, tur det!
Men för dig som aldrig upplevde detta under din tonårsperiod är det aldrig försent.
Ett senare och färskare minne
Det var sista året på gymnasiet, när vi skulle göra vår slutproduktion i dans, då gick vi tillbaks till Ebba Grön.
Vi dansade Punk, det var ös, det var converse, det var rutig minikjol, det var röda läppar, svarta ögon, skinnjackor och säkerhetsnålar.
Ska nog hiva fram en platta och nostalgilyssna.
Det första fick jag väl när jag gick i sjätte klass, det var en snubbe i klassen som hade koll på Ebba Grön och en annan som hade noll koll.
Killen med koll "gillar du ebba grön?"
Killen med noll koll "Aaaa fan hon är snygg"
Det var mitt första minne
Det var väl i slutet av sjuan början av åttan som jag blev totalt nergeggad i just Ebba Grön, men famförallt THÅSTRÖM.
Jag lyssnade på allt, allt allt som jag kunde komma åt.
Jag kollade på filmer.
Jag stoppade i Ebba skiva efter Ebba skiva i min cd freestyle.
Jag hade svarta manchester brallor, fjällräven väska, kulhalsband och trasselhår och converse.
Färgerna gick i svart och rött och vitt.
Thåström Thåström, i ärlighetens namn sket jag ganska mycket i resten av bandet.
Thåström fanns i min plånbok, i min stereo, i min väska i form av ett häfte jag arbetade ihop( det finns kvar), i min cd freestyle och i mitt hjärta. Det är sant!
Men som sagt, det började med Ebba, vidare till Imperiet och slutar vid Thåström.
En ganska logisk ordning!
Imperiet perioden var inte alls lika intensiv som Ebba och Thåström,varför vet jag inte.
Thåström perioden blev däremot jävligt intensiv.
Som jag skrev förut som var han med överallt.
Men under den mest intensiva perioden fick jag även möjlighet att SE honom, SE Thåström!
Han, Kent och Hellacopters spelade på kalasturnen 2002, (shiiiit va längesedan!!)
Jag var där!
Jag såg Thåström.
Jag var 14 bast.
Jag kunde varenda låttext utantill.
Jag hade nitbälte och rufsigt hår.
( det låter som ett nutidens emo kids, jag lovar så var det inte!)
Jag var lycklig.
Jag var ta mej fan lyckligast i världen då.
Men mina vänner som jag hade tvingat med mej, var väl sisådär imponerade,
de var mer inne på Kent. Men Kent ska jag inte skriva om i detta inlägget, eller i något inlägg!
Well well, jag kan bara inte fatta att det gått 6 år...det är ju sjukt, det är längesedan, tur det!
Men för dig som aldrig upplevde detta under din tonårsperiod är det aldrig försent.
Ett senare och färskare minne
Det var sista året på gymnasiet, när vi skulle göra vår slutproduktion i dans, då gick vi tillbaks till Ebba Grön.
Vi dansade Punk, det var ös, det var converse, det var rutig minikjol, det var röda läppar, svarta ögon, skinnjackor och säkerhetsnålar.
Ska nog hiva fram en platta och nostalgilyssna.
Kommentarer
Postat av: Anonym
killen med nill koll heter emil guldbransen :)
Trackback
