en vän skrev:

Vänersborg, en måndagskväll i slutet av januari.
I min barndoms vintrar hade barnen varit ute och åkt pulka vid den här tiden av året. Kullarna hade varit snötäckta, barnen hade slickat sina tungor mot lyktstolpar och alla andra hade suttit inne och druckit té eller sett på Bullen (och kom ihåg: det är inte huvudpersonen i filmen som skrivit brevet!). När min generation växte upp var vinter vinter; idag har gränserna mellan de olika årstiderna helt suddats ut. 

Även denna måndagskväll spelar vädret människorna ett spratt. Det finns varken snö eller kyla, istället sveper en frisk, höstlik vind in över den lilla staden. Staden är död. De sista krogarna håller på att dö ut, här finns inga köpcentrum, inga McDonalds, inga träffpunkter. Man kan flanera runt på stan i flera minuter utan att träffa någon. Man bestämde att satsa alla pengar på en Arena. Allt annat kommer att försvinna, förr eller senare.

Men det lyser från ett ställe. Neon-ljusen från biografen står tappra än idag och vittnar om en värld som ännu inte förlorat, ännu inte gett upp. I biograf 2 visas Lukas Moodysons nya film Mammut. Det är här de samlas på måndagarna. Kultureliten. Dom är inte många, idag bara sju-åtta stycken. Men dom sitter där, kväll efter kväll, måndag efter måndag. 

Jesper Hambert 



Kommentarer
Postat av: Randy

Haha, jadu... Vbg i ett nötskal. Så fruktansvärt tragiskt...

2009-01-28 @ 17:08:15
URL: http://randy.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0